I en av våra morgontidningar kunde man under Ordet fritt i maj månad läsa följande:

"MIN son

Jag vill ge dagens rapp till min late son på 16 år. Han dräller kläder överallt. Han har rummet fullt av glas i alla de olika storlekar fastkletade i skrivbordet. Han glömmer läxor på skolan. Han pissar på ringen på toa. Han glömmer låsa dörren. Han är sur och tvär. Han har mössan på sig inomhus. Han är elak mot sin syster. Han kastar användna handdukar på golvet. Han vet inte vart tvättkorgen står. Han dricker litervis med mjölk och lämnar tomkartongen i kylen.  Han lämnar glasspapper på diskbänken. Han stökar ner vårt hus. Han bor vid datorn i ett mörklagt rum. Han är blek. Han sover hela helgen förutom på natten. Han är i min handväska och snokar. Han är i syrrans rum och snokar. Han kan få en hel familj att explodera. Han suger i sig varenda läsk han hittar. Han äter upp allt gott i kylen och lämnar det som inte passar hans smaklökar. Hans skor tar hela hallen i anspråk. Hans kompisar är likadana. Han äter en långfralla till kvällsfika. Men Guuuud vad jag älskar den ungen. Tror jag!!!!! Trots allt så påstår folk att han är normal. Undertecknat Curlingmorsan"

Visst är det ett underbart inlägg! Precis så är det, jag har två stycken hemma! Det enda som inte stämmer är att de dricker litervis med mjölk och en långfralla till kvällsfika. De dricker däremot all läsk de kan hitta och köper gärna egen! Men GUUD vad jag älskar dem!!! Hur skulle livet se ut utan dem?

Tjingeling

Nu har man fixat till bloggen litegrann, har även bytt namn till Blåggan! Och varför Blåggan undrar ni - jo, därför att jag älskar blått och Blåggan med å är ju lite åt det blåa hållet.... ;-) Jag ska också försöka få in lite foton, blir ju trevligare då, tycker jag!

Jag brukar läsa olika bloggar och blir ibland, rättare sagt, ganska ofta, rejält avundsjuk på många. De är så himla duktiga på att formulera sig, man känner att man är där och med dem, endera hemma eller på jobbet eller vart det nu är. Jag ska träna och träna och snart kanske, kanske (eller inte) får jag till det.... Vi hörs senare, tjingeling